Härliga helg!

När maten är klar, huset är städat och klapparna inslagna så är julen riktigt härlig! Vi hade en mysig julafton med familjen, pulkaåkning och bus i snön med kusinerna på förmiddagen. Efter Kalle och maten somnade Alvin liggande på golvet i sitt rum med ett tåg i handen (tåget stod fortfarande kvar på rälsen). Vilmer tog chansen att röja bland alla leksaker i rummet i ungefär 3 minuter innan han såg en möjlighet att slå tillbaka... tog ett tåg och dängde till sin bror så han vaknade.

Tack och lov så dröjde det inte länge efter det abrupta uppvaknandet innan Tomten gjorde en storslagen entré på pulka :-) Med sig hade han galet mycket klappar... Alvin var helt i extas!! Inte ett dugg rädd för Tomten, tog han i hand och pratade med honom, kramades och var hur trevlig som helst mot den skäggige mannen.

Bilder kommer!!

Tusen tack Tomten för alla fina presenter!!

tänk efter före...

Kolla in dom här underbara ungarna!! Busiga som få och helt underbara, dom är som ler och långhalm, avslutar varandras sånger och leker helt fantastiskt bra tillsammans. Längtar efter varandra då dom inte ses...

Pedagoger, arbetslagsledare och annat folk med bestämmanderätt på förskolan... snälla tänk efter...

Har ni vänner som ni känner er trygga med och längtar efter att få vara med? Tänk om någon skulle komma och säga att ni inte får träffas så ofta som ni vill och brukar?? Försök tänka er in i två stycken snart 3-åriga pojkars perspektiv med dom känslorna i bakhuvudet...

Vi pratar varje dag om att Alvin ska byta avelning nu och att hans trygghet och vän Rasmus inte kommer att vara med en våning upp... igår svarade han på det: - Mamma jag vill inte då. Varpå jag svarar:- Men dom har ju så häftiga tåg du kan leka med där! Alvin: -Men det har dom där nere också....

Åh, Plutte! Mitt hjärta brister när han säger så! (Det finns både för och nackdelar med att han pratar så bra)

Han vill flytta, men inte utan sina vänner(läs Rasmus)..( dom är en handfull bra kompisar som Alvin jämt pratar om, ingen av dom följer med till nya avd... )Visst det är en pedagogisk verksamhet som bedrivs på förskolor - MEN för en som är 2år och 9 månader handlar det om sociala kontakter.

Vi har inte varit helt nöjda med en del saker på fsk och funderat på att byta men vi har sagt att det är så synd att göra det för han har så fina vänner där och det är vikitigt med kompisar... men får han inte vara med dom så kan det ju kvitta.

Nåja, jag ger mig inte i första taget! Har blivit den där jobbiga mamman som jag sagt till mig själv att jag aldrig skulle bli på fsk. Men hur ska man förklara vissa saker för sitt barn, som påverkar deras sociala umgänge - hur ska jag förklara för honom att han inte får välja att leka med sina "parhästar"? Ska jag svara på samma sätt som jag fått till svar - du hittar snart nya kompisar...?
TÄNK OM NÅGON SKULLE BESTÄMMA SÅ OM OSS VUXNA, det skulle vi väl aldrig gå med på..

Jag kan tänka mig att detta inlägg kommer att vara provocerande för vissa - MEN, jag är lejonhona, skyddar mitt barn och vill att han ska ha det bra!! Utmaningar i utvecklingen - Visst, men tillsammans med dom som gör honom trygg och dom han valt att umgås med!!

Ok, efter att ha skrivit av mig detta så ska jag försöka fokusera på annat - trist att läsa mitt gnäll hela tiden!! Imorgon är en annan dag - då blir det mer positiva toner...tror jag

Ironiskt nog

Idag var sista dagen innan semestern... och i kväll började jag känna mig förkyld, fryser, känner mig febrig, skum i halsen och har ont i kroppen.

I måndags då jag hade veckoavstämning med min chef så satt jag och var snorig och under mötet sa jag att det brukar aldrig slå fel, så snart jag blir ledig en längre stund - över julledighet och sommarsemester så brukar ledigheten börja med att jag blir förkyld!! Kroppen håller sig på rätt sida sjukdomen tills jag slappnar av. Och mycket riktigt, here we go again... tänk om jag hade kunnat få ha fel för en gång skull...

Och en liten uppdatering på fsk-historien: så lät det bra idag runt lunch, nu känns det inte lika bra längre.(efter ett uppdaterande samtal) men men.. vem vet vad januari har att erbjuda.. Håller alla tummar och tår som går att få tag på att det löser sig för "kärngänget" - fastän det ser mörkt ut just nu. Men jag är en jobbig mamma som inte ger sig, utan tjatar och frågar och är allmänt jävla jobbig tills det känns bra! Kan ta ett tag har jag en känsla av - som det ser ut nu ända till augusti :-/

snart så....

är det semester!! Ska in på jobbet imorgon i en sväng på förmiddagen men sen är det juuuul!! Kunde det bli bättre än väder för en tidigarelagd(skulle egentligen jobba 2 dagar nästa vecka) semester än såhär? Nix! Och imorgon börjar operation "slänga sig själv och ungarna i snön". Vi har en alldeles egen pulkabacke på vår tomt som skall invigas och en plats som bara står och skriker efter en snögubbe.

Borde kanske spara dom stackars semesterdagarna till efter trettonhelgen då Alvin, den pratglade ska byta avdelning till en 3-5års avd. Borde planera för att kunna ha tid till någon slags ny inskolning - men det får lov att gå bra ändå. Då han flyttade dit han är idag så hade han det jättejobbigt i början så Patric var med väldigt mycket på förskolan, men det var ju bara 4 månader sen så han har inte hunnit rota sig så hårt.

Alvin ser fram emot att börja med dom stora barnen men uttryckte sin oro igår då han sa att när han är där uppe så hör han ju inte vad X (en av pedagogerna på hans nuvarande avd) säger. Sen har han inte riktigt förstått att gruppsammansättningen inte kommer se ut som den gör idag, men det blir han garanterat varse om då han väl är där....

Nähe, nu är det godnatt - IGEN.

Gaaahhh...

Det är verkligen energikrävande att gå runt och vara på dåligt humör i ett drygt dygn - och det är inte över riktigt än!!

OCH, hur kan vuxna människor vara så naiva att dom inte förstår att vänner pratar med varandra??? Bra svar någon?



Något positivt som tog udden av ilskan i 10 minuter var luciatåget på Alvins förskola idag - jösses så gulligt!!! Alvin och två av hans bundsförvanter satt bredvid varandra och sjöng så fint att det var svårt att hålla tårarna borta - men jag bet ihop.

När jag satte mig i kyrkan så kom väldens gulligaste tomte fram till mig och sa: -Mamma, jag ska sjunga för dig! Och det gjorde han!! Kunde alla sånger, sjöng hela tiden och tittade mig rakt i ögonen då han sjöng! Älskade, underbara unge!!!

suck

Jag är verkligen helt slut... bara jättetrött hela tiden..

När ska det gå över??