Kolla in dom här underbara ungarna!! Busiga som få och helt underbara, dom är som ler och långhalm, avslutar varandras sånger och leker helt fantastiskt bra tillsammans. Längtar efter varandra då dom inte ses...Pedagoger, arbetslagsledare och annat folk med bestämmanderätt på förskolan... snälla tänk efter...
Har ni vänner som ni känner er trygga med och längtar efter att få vara med? Tänk om någon skulle komma och säga att ni inte får träffas så ofta som ni vill och brukar?? Försök tänka er in i två stycken snart 3-åriga pojkars perspektiv med dom känslorna i bakhuvudet...
Vi pratar varje dag om att Alvin ska byta avelning nu och att hans trygghet och vän Rasmus inte kommer att vara med en våning upp... igår svarade han på det: - Mamma jag vill inte då. Varpå jag svarar:- Men dom har ju så häftiga tåg du kan leka med där! Alvin: -Men det har dom där nere också....
Åh, Plutte! Mitt hjärta brister när han säger så! (Det finns både för och nackdelar med att han pratar så bra)
Han vill flytta, men inte utan sina vänner(läs Rasmus)..( dom är en handfull bra kompisar som Alvin jämt pratar om, ingen av dom följer med till nya avd... )Visst det är en pedagogisk verksamhet som bedrivs på förskolor - MEN för en som är 2år och 9 månader handlar det om sociala kontakter.
Vi har inte varit helt nöjda med en del saker på fsk och funderat på att byta men vi har sagt att det är så synd att göra det för han har så fina vänner där och det är vikitigt med kompisar... men får han inte vara med dom så kan det ju kvitta.
Nåja, jag ger mig inte i första taget! Har blivit den där jobbiga mamman som jag sagt till mig själv att jag aldrig skulle bli på fsk. Men hur ska man förklara vissa saker för sitt barn, som påverkar deras sociala umgänge - hur ska jag förklara för honom att han inte får välja att leka med sina "parhästar"? Ska jag svara på samma sätt som jag fått till svar - du hittar snart nya kompisar...?
TÄNK OM NÅGON SKULLE BESTÄMMA SÅ OM OSS VUXNA, det skulle vi väl aldrig gå med på..
Jag kan tänka mig att detta inlägg kommer att vara provocerande för vissa - MEN, jag är lejonhona, skyddar mitt barn och vill att han ska ha det bra!! Utmaningar i utvecklingen - Visst, men tillsammans med dom som gör honom trygg och dom han valt att umgås med!!
Ok, efter att ha skrivit av mig detta så ska jag försöka fokusera på annat - trist att läsa mitt gnäll hela tiden!! Imorgon är en annan dag - då blir det mer positiva toner...tror jag
Duuu... jag ska prata lite med min Mamma. Kommer tillbaka till dig.
SvaraRadera...och du ska inte ge dig!!!
Det är bra gumman,ge dig inte!Kram/mamma
SvaraRaderaHåller med! Visst, pedagogiken är väl bra att ha men det sociala är ju så viktig den med! Iom att de är lika gamla (skiljer ju bara 1 dag!) så kommer de ju alltid att hänga ihop!
SvaraRaderaStå på dig!!
Massor av kramar!
Håller med! Stå på dig!
SvaraRaderaMånga gör så mycket dumt och obetänksamt bara för att de inte ser från barnens synvinkel. De är inte vuxna, men fortfarande människor, och som du säger, vem skulle behandla en vuxen på det sättet utan att någon opponerade sig! För barn är det vi föräldrar som måste säga ifrån.
Visst är det pedagogisk verksamhet, men på barnens vilkor! Och en del av syftet är ju också att de ska hitta vänner och lära sig ta hand om sina relationer och hur man är som vän. Och sedan förstärka sina vänskapsband och låta vänskapen växa med barnen. Nya vänner kommer alltid, de är de gamla trygga vännerna man måste ta hand om.
Va den lejoninna du behöver, för det här är viktigt för båda barnen, både Alvin och Rasmus!
*skickar massor med energi!*
Det är viktigt för deras (flick)vänner Minna och Cassandra också! Man får inte skilja på barn så här. Och Minna behöver den trygghet som Alvin ger henne.
SvaraRaderaImorgon bråkar jag från mitt håll.
Och vilken underbar bild på två fina pojkar!
TACK, för att ni bekräftar att jag INTE är dum i huvudet som har en massa åsikter om hur dom beter sig kring detta..
SvaraRaderaJobbigaMAmma: tack gärna, gör gärna det!!