Känsliga mamman

Alvin är som de flesta vet en go och glad kille som gärna sjunger och pratar heeeela tiden. Vilket jag/vi som föräldrar tycker är väldigt kul eftersom han har ett väldigt välutvecklat språk. Att han sjunger mest hela tiden tar jag som ett tecken på att han är glad och nöjd, skulle bli orolig och lite fundersam om han INTE hördes.

De senaste dagarna då jag hämtat honom från förskolan har jag fått höra att han är trotsig och tydligen väldigt stojig vid lunchen. Förra veckan blev han flyttad på till ett annat bord, där det satt andra barn och en annan pedagog (Alvin och hans 2 bundsförvanter stökade så mycket att det resulterade i att dom inte åt - det köper jag, visst tänker en partisk mamma på varför flyttade dom just på MIN son men ingen fara)

Varje dag när jag frågar hur det varit så har det varit stökigt och trotsigt... Idag satt han tydligen och sjöng och lät vid lunchen och efter ett par tillsägelser fick han sitta vid ett EGET bord (visst, i samma matsal men SJÄLV vid ett bord och äta). Eftersom jag är mamma till detta lilla gosiga frö så är jag ju förstås lite känslig och övertolkar med största sannolikhet situationen som berättades för mig.

Fick även höra att : "han har ju språket" (det i samma mening som: han är väldigt trotsig) Hallå!!! Är det inte POSITIVT att en 2,5 åring "har språket"? I mitt huvud är det bättre att kunna prata och uttrycka sig med ORD istället för illvrål eller t.o.m slag.

När jag lämnade idag så fick Alvin sig en smocka av en i barngruppen i stort sett det första som hände. Han blev då inte flyttad på...

Jag vet att Alvin inte är någon ängel, han låter mycket (men gör inte ungar det rent generellt) säger emot(han har ju språket). Att barn i den här åldern pucklar på varandra på förskolan hör väl till lite känns det som. Alvin gör detsamma (får jag hoppas, så han inte är en slagpåse).

Nåja, för att sammanfatta en uppsats: Är det bara min unge som håller på såhär på hans avdelning?? Kan tänka mig att (som förra veckan) dom hetsar varandra, men varför flyttas bara Alvin??? Är han så jävlig?

Hursomhelst så har jag bestämt mig för att sluta fundera, det gör mig bara ledsen och aningens arg. Måste ställa frågor så jag får svar på det jag funderar på och slutar övertolka det jag får berättat för mig.. Det går ju inte att låta bli, man är ju bara förälder och jäkligt beskyddande mot sitt barn. Sen vill jag ju inte att han ska utmärka sig som en bråkig och stökig unge, förstås.
Han är ju en go och glad prick!

...och jag är en överkänslig morsa just nu.....